Senaste nytt
Heinrich Hoffman
-
Historien om den elake Fredrik
Vid brunnen stod en stackars hund, Han vatten drack där med sin mund. Då kom den stygge Fredrik dit. Han sakta smög, på tå med flit, Och piskade den stackars hund! Så att han tjöt – och om en stund Han honom ännu mera slog. Men då ett käktag hunden tog I gossens ben. Det blev ett gny, Ty Fredrik skrek i himlens sky. Fort hemåt sprang nu hunden Med piskan uti munnen.
-
Den bedrövliga händelsen med elddonet
Aj! Det tog eld i känningen Och förklä’t med, min lilla vän! I håret har det fattat ren, Och hela flickan brinner sen. Och Måns och Pärlan skrika Och jämra, båda lika: ”Jam, jam! Aj! Aj! Kom hit! Hit opp! Ty elden tar i barnets kropp. Hjälp, hjälp! Jam! Jam! Hjälp i vår nöd! Ty elden bliver Emmas död.”
-
Historien om den svarte gossen
Då blev den store Niklas vild, Det kan man se på denna bild. Han tog små pojkarna, en och en, I rock, i huvud, arm och ben. Först tog han Ludvig, ond och vred, Så Vilhelm och så Kasper med. I bläcket lade han dem i blöt, Hur mycket ock Kasper grät och tjöt. Till över huvudet sänktes de I bläcket ned. – Vad gråt och ve!
-
Händelsen med den vilda jägaren
Den vilde jägarn kommer nu Till djupa brunnen. Hu! hu! hu! Han sprang uti! . . . Det gällde på, Ty haren lossar skottet då. Vid fönstret sitter jägarns fru Och dricker just sitt kaffe nu. Men utav skottet koppen sprack. Då skrek den skrämda frun: ack! ack!
-
Historien om Tumslickaren
Bums går kammardörren opp, Och dit in i hastigt lopp Skräddarn skyndar genom den, Fattar i tumsugaren, Klipper av hans tummar två Med den vassa saxen då. Fastän Conrad rysligt skrek, Skräddarn ej ur stället vek.
-
Historien om den ostyriga Oskar
Du här på tavlan skåda får, Hur det med stygga Oskar går. Han bär sig obeskedligt åt, Och därför slutas det med gråt. Han lägger sig på stoln bakut, Så tar den övervikt till slut. Då hugger han i duken fast, Men ack, den halkar ned i hast, Förgäves ger han höga rop – Det bär ikull med alltihop: Stek, bröd, butelj – och glasen sen – Allt ligger där i golvet ren.
-
Frans Väderslukaren
När som Frans till skolan gick Stod åt himlen jämt hans blick. Tak och moln, och fåglar små Som en tok han gapar på. Men på sina fötter ser Ej den dumma gossen ner. - - - En gång han gick vid strömmens strand Och bar skolväskan i sin hand. Mot höga himlen såg han då: Där flögo svalorna, de små. Nu, när han ej framför sig ser, Så går han rakt i strömmen ner. Och trenne fiskar små, De undra däruppå.
-
Pelle Snusk
Så såg den snuskige Pelle ut, Som skrämde alla lång väg till slut. Kan ni väl tänka, att på ett år Fick ingen kamma hans långa hår? Hans naglar fick man ej heller klippa, Båd sax och kam ville junkern slippa. Till slut man ropte, när han kom när: ”Du snuskige Pelle! … så ful du är.”
Heinrich Hoffman
Heinrich Hoffman var läkare i Frankfurt och litterärt, socialt och politiskt verksam. Efter 1948 års revolution tog han aktiv del i en rad medborgerliga initiativ i demokratisk riktning. Från 1851 förestod han Frankfurts sinnessjukhus, där han framsynt reformerade vården.
Julen 1844 tecknade han en bilderbok åt sin son. Den gjorde succé i familje- och bekantskapskretsen och bland barnen i väntrummet på läkarmottagningen. Förlagsbokhandeln Literarische Anstalt i Frankfurt köpte utgivningsrätten och boken trycktes i 1 500 exemplar. Hoffman övervakade själv tecknarnas arbete och litograferingen eftersom han var rädd för att man skulle försöka förbättra hans avsiktligt enkla och naiva bilder.
Så utkom 1845 en av västvärldens mest berömda bilderböcker med titeln Lustige Geschichten und drollige Bilder mit 15 schön kolorierten Tafeln fur Kinder von 3 bis 6 Jahren. Boken skulle sedan bli känd som Der Struwwelpeter eller på svenska Julbocken eller Pelle Snusk.
Den första svenska utgåvan kom 1849 och de här återgivna bilder är ur fjärde svenska upplagan. Gidlunds förlag gav 1979 ut boken med ett informativt efterord om dess historia av Mary Örvig.
Satirarkivet.se
Digital plattform för samtidskommenterande bild
Kontakt:
e-post: info@satirarkivet.se