Mannen som älskade kanoner

Efter en treveckors biltur genom Tyskland 1937 gjorde jag den här teckningen av ledaren för ett folk som hellre ville ha kanoner än smör. Ur boken Så kom befriarna – utdrag ur min dagbok 1940-1945, Mannerheim & Mannerheim 1983.

8 april satt min hustru och jag på ett kafé i centrum kl 23.30 på kvällen. Då gick plötsligt ljuset. Vi gick och snubblade på vägen hem, det enda ljus vi såg var några fönster på tyska konsulatet ...Invasionen hade börjat. Ur boken Så kom befriarna – utdrag ur min dagbok 1940-1945, Mannerheim & Mannerheim 1983.

Under förhöret kom min dotter Brit i dörren och sade i den mest likgiltiga ton: ”Jag går en promenad tillsammans med Gerd.” Brit hade tagit med sig de sista nyheterna som hon skulle föra i säkerhet hos andra. Ur boken Så kom befriarna – utdrag ur min dagbok 1940-1945, Mannerheim & Mannerheim 1983.

Det berättas om mycken råhet, och det är svårt att tro det, men ögonvittnen kan berätta att en berusad tysk officer kommenderade några judar på Grini att falla platt på mage, utan att ta emot sig. Sedan gick han från huvud till huvud medan hans norska luder såg på ... Tidningarna berättar varje dag att ryssarna skjuter nackskott ... Ur boken Så kom befriarna – utdrag ur min dagbok 1940-1945, Mannerheim & Mannerheim 1983.

Var fågel har sin egenart

Påfuglen klagde til jaktgudinnen over att røsten var stygg och ru, Og nattergalen var slik i vinden, Nettop for stemmen, den sang just nu.
”Sant,” sa Juno. ”Nattergalen har jeg den vakreste røsten gitt – Men du har jo fått den vakreste halen, og alle de andre har hver fått sitt.
Ørnen fikk styrken, uglen forstanden, Ravnen forstår sig på spådomskunst. Noen forstår sig på åtseldunst, – Og noen forstår å ete hinanden.
Ur Aesops Fabler i norske dikt av Herman Wildenvey med teckningar av Albert Jaern, Ernst G Mortensen förlag 1941.

Räddare än den rädda haren

Av redsel og jag både natt og dag blev haren rent lei av livet. Så la den i vei for å drukne sig i et skogvann med småfisk i sivet.
Før den gjorde et situp i det farlige djup, blev den vâr de forferdede fisker! I redsel og skreck la de ut og var vekk, – ja, var plutselig borte som svisker!
Og den satte sig snart og forstod det var klart, også andre er redde for faren! Men så livende redd, hade ingen sig tedd, de var reddere enda – enn haren!
Og den lo der den satt, med et frydefullt skratt, bare satt der og lo hele tiden. Og så endte det, akk, med att leppa hans sprakk, og haren er haremynt siden!
Ur Aesops Fabler i norske dikt av Herman Wildenvey med teckningar av Albert Jaern, Ernst G Mortensen förlag 1941.

Exlibris

Albert Jaerns exlibris är hämtat ur hans bok Exlibris, Olaf Norlis förlag, Oslo, 1937.

Tuppen och räven

En hane med høner fløi op i et tre og gol sine hanefanfarer. Til treet kom Mikkel og hilste: ”Se, se! kom ned – og hør her, har du hørt, det er fred blandt dyra, så lenge det varer?”
”Den nyheten der var nok lykkelig ny. Er det sant, så,” – – sa hønenes herre, ”så roper vi tre ganger kykkeliky. Men si mig, skal bikkjer uttrykkelig fly, Fly løse som før, – som de derre?”
Så strakte den halsen og lot som den så En bikkjeflokk borte på jorde. Og Mikkel blev het om ørene nå. Verst frende er frende, – det tenkte han på, isaer hvis de også er store.
”Bikkjer?” sa Mikkel med halsen litt snøört, ”de regner jeg ikke for våre. De halser og får ingen nyheter spørt. Om fred mellem dyr har de ingenting hørt, Det er best at jeg kommer avgårde!”
Ur Aesops Fabler i norske dikt av Herman Wildenvey med teckningar av Albert Jaern, Ernst G Mortensen förlag 1941.